Skenstafabriken - Eliasson & Perssons snickerifabrik
Norralaindustri som gått framåt - från böcklinglådor till sportstugor!
Flygfoto över Skenstafabriken
En industri,som visar en mera anmärkningsvärd utveckling under en jämförelsevis kort tidsrymd, är Eliasson & Perssons Snickerifabrik i Skensta, Norrala. Den började för precis 15 år sedan att tillverka Böckling- och andra lådor och redan nu har man hunnit till monteringsfärdiga sportstugor, vilket är bra marscherat.
De båda kompanjonerna, fabrikörerna Emil Eliasson och Jonas Persson, har under dessa år upparbetat firman så att den numera är känd inte bara inom det egna landets gränser utan även i Finland.
- Det var 1928 som jag och min kompanjon kom på den idén att tillverka lingon-, strömmings- och böcklinglådor, berättar fabrikör Persson, då vi häromdagen gjorde ett besök i fabriken. Vi hyrde därför en gammal gård av hemmansägare Per Olsson, där vi i all blygsamhet började. Några av de allra nödvändigaste maskinerna inköptes och arbetsstyrkan bestod av tre man. Så småningom började vi även med byggnadssnickerier, givetvis bara till Söderhamnstrakten.
- Efter en tid blev emellertid”stugan” för trång, och år 1929 satte vi i gång att bygga fabriken. Vi var ju ganska ”gröna” då – jag var bara 24 år – och naturligtvis var det en del som ställde sig mycket skeptiska inför företaget. Detta lyste också fram ganska tydligt, då en person frågade helt spydigt om vi skulle tillverka ”byttpinnar och selstickor”.
Den nya fabriken togs i bruk 1930 och sedan har den gått dagligen. Så vi kan tala om 15 års jubileum vid det här laget Arbetstyrkan är för närvarande 22 man men vi har också varit upp i över 30 man.
Längst till vänster står fabrikörerna Jonas Persson och Emil Eliasson.
Större arbeten....
År 1933 vågade vi oss på det första Stockholmsbygget. Det var det s.k. ”Halvmilen” dit vi levererade fönster och dörrar. Sedan har det gått leveranser oavbrutet till snart sagt hela Sverige.
Det största bygget vi levererat till är Karolinska Sjukhuset i Stockholm med omkring 1100 dörrar och 600-700 fönster, samt därtill inredning.
- Hur ordnades lämpligast transporten? I den gamla goda tiden körde vi allt med egen bil, men på grund av bensinrestriktionerna måste vi övergå till järnvägen. Sedan dess har vi skickat inte mindre än 200 järnvägsvagnar med olika inredningar.
........... fordrar större fabrik!
När kriget bröt ut 1932 och många företag fick lägga om till krigsindustri, måste även Eliasson & Perssons snickeri i viss mån göra likadant. Då börjades nämnligen med tillverkning av ammunitionslådor samt sängar och skåp till Kronan.
Tillverkningen var ganska vittomfattande, vilket kanske bevisas bäst av att fabriken, som då hade en golvyta av 225 kvm, blev för liten och måste byggas ut. Påbyggnaden, som står paralellt med den egentliga fabriken, är också av ansenliga dimensioner, dess golvyta utgör ca 185 kvm.
Full fart i den påbyggda fabriksbyggnaden
Spink tillvaratas.
På vår rundvandring genom fabriken träffar vi även på – i den nybyggda längans övre våning – en måleriverkstad, där en man är sysselsatt med att måla små skottkärror. Fabrikör Persson berättar att fabriken sedan en längre tid även tillverkat dockmöbler och andra leksaker till firmor i bl.a. Stockholm, Malmö och Göteborg. Inne i verkstaden finns också ett stort lager av små näpna dockfåtöljer samt trädgårdsmöbler, vilka helt tillverkats av spinkbitar. Alltså ett utomordentligt praktiskt sätt att utnyttja avfallet. Vidare tillverkas fågelholkar i härbrestil, en liten trevlig artikel som gått ut i ca 6000 exemplar, bland annat till Finland.
Pyssel med dockmöbeltillverkningen. Petrus Persson och Emil Eliasson i färd med att måla.
Dockmöbler bevarade till dags dato ! (foto Karin Uddén)
- Vi kommer även framledes att uppta tillverkningen av monteringsfärdiga sportstugor, fortsätter fabrikör Persson. En är redan under tillverkning, och den kommer så småningom vid lämpligt tillfälle att utställas för påseende. Stugan, som har en storlek av 6 x 8 m, inrymmer kök, storstuga samt två sovrum. Vi hoppas naturligtvis att det blir en sak att räkna med. För tillfället kan vi dock inte fortsätta med fabrikation av densamma, då vi är överhopade med arbeten till flygfältet i Östansjö. Då vi ser den ståtliga maskinparken och hör den monotona konsert som uppstår vi de olika maskinernas surrande, kommer vi att tänka på den försiktighet som måste iakttagas vid deras handhavande, då olyckor eljest så lätt kan inträffa. Följaktligen är vår lilla fråga fullt befogad. Har det inträffat några olyckor under alla dessa år? Någon svårare olycka, som förorsakat men för livet, har inte inträffat, bara några mindre tillbud, sådana som är vanliga på en snickerifabrik säger vår ciceron. För en tid sedan inträffade en händelse som kunnat få ödesdigra följder. Eld utbröt i pannrummet, och om den inte upptäcks i tid hade säkert fabriken legat i aska. Lyckligtvis blev ”ungen kvävd i sin linda” och inga större skador anställdes.
Denna artikel var införd i Söderhamns Tidning och skribentens namn var Welin.
15 maj 1964 inträffade den förödande fabriksbranden. Lokaltidningen skrev följande;
....och så här ser fabriken ut idag. Den har stått kvar sedan den byggdes upp efter branden 1964.
