Skensta.com ...the sweetest place in cyberspace

Släktgården Skensta 3:5 och dess historia

När häradshövding Pehr von Schaeij färjade sina hästar över Skenstaviken

En artikel, om en gammal släktgård i Skensta by, skriven för Söderhamns Tidning av Albert Andersson från Hagaborg.

Införd i tidningen Torsdagen den 15 febr. 1944.

I år lägger vi till ytterligare 64 år sedan artikeln skrevs. Här följer artikeln i sin helhet och med den för oss ålderdomliga formulering och stavning som användes i skrift.

Vad gamla handlingar berätta om en 200-årig släktgård.

Norrala har många gamla och förnämliga släktgårdar, av vilka en del tidigare presenteras i denna tidning.Denna gång skola vi stanna vid Skensta nr 3, som i slutet 1600-talet och början av 1700-talet var boställe för tvenne häradshövdingar. Norrala var ju på den tiden säte för tingslaget och en hel del ståndspersoner slogo sig ner här. Häradshövdingarna voro i regel bosatta inom socknen. Vid sidan om sitt ämbete bedrevo de jordbruk, förmodligen för att de voro tvungna till det för att klara uppehället.

Häradshövdingetjänsten var på den tiden ej särskilt välavlönad.

Förutom på Skensta nr. 3 ha häradshövdingar bott även på Åkre och Stornärby. Även militärboställen funnos inom socknen.

På Skensta nr. 3 bodde på 1720-talet häradshövding Petrus Jansonius. Han överlät emellertid hemmanet till sin måg, som också var häradshövding, och i gamla handlingar går igen som vice presidenten Pehr von Schaeeij. Denne Schaij var gift med Petrus Jansonius dotter Catharina Jansonia. I deras äktenskap föddes tvenne barn, en dotter Eleonora, född 1726 och en son Johannes Vilhelmus, född 1730. Häradshövding Schaeij förde naturligtvis ett så pass stort hus, som dåtiden krävde av en man i hans ställning. Det berättas om honom, att han hade sina droskor och övriga åkdon i ett vagnslider på södra sidan av Skenstaviken -gården ligger på norra sidan - och att han brukade färja sina hästar över viken, när han skulle ut och åka. Ungefär där det nuvarande Brottgrind ligger skall häradshövdingens vagnslider ha stått på 1700-talet. På den tiden fanns det inte någon bro över Norralaån på närmare håll än uppe vid Kungsgården.

Den nuvarande mangårdsbyggnaden på Skensta nr. 3 är av hög ålder och kan möjligen ha funnits redan på den tiden då häradshövdingen innehade gården.

Skensta nr. 3 byter ägare

Den 16 april 1732 sålde häradshövding Schaeij gården till en Olof Larsson, och det är från denne och dennes hustru som alla senare generationer på gården härstammar. Häradshövdingen sålde väl närmast gården av den anledningen, att han hade fått förordnande som t.f. borgmästare i Söderhamn och därför måste bosätta sig i staden. Det köpekontrakt som han nu upprättade med Olof Larsson, som dittills varit rättare eller landbonde på gården, har följande lydelse:( Kontraktets ålderdomliga formulering och stavningssätt bibehålles).

Härmedelst Giöres wetterligit det jag med min Kiäre Hustrus fria ja och samtycke i Kraftaf detta Kiöpebref försällier till Bonden Beskedelig Olof Larsson i Skiensta mitt ägande hemman i samma by om 11 öre 18 penningar, i Skatt med Huus jord, Fäbodar och Såglotterna i Skiärså och Kolsta Sågarne, samt allt hwad till hemmanet hörer i våto och torro närby och fierran, emot en Kiöpe Shilling af Sextonhundrade dahler Kopparmt, afhändandes jag således mig och de mina mer berörde hemman och des appertinentier samt dem tilägnar bemälte Olof Larsson des hustru och arfvingar, att som välfången ägendom nu och i everdeliga tider nyttja, bruka behålla och besitta samt försällia alt efter egit behag. Hvilket skiedde .

Norrala den 16 april 1732. Per Schaeij

Såsom vittnen underskrifver P-Forsenius, P Lindbohm, Joh. Wijkman.

Vid höstetinget i Mo samma år stadfästes överenskommelsen mellan Schaeij och Olof Larsson. I papperen därifrån heter det : På Moo Hösteting är det 3die uppbudet här å beviljat, i anseende där til at Kiöpe skillingen är betalt. In Fidem Protocolli, Sven Stillman.

Fastebrevet utfärdades den 23 oktober 1733 och är undertecknat av Joh. Wilh. Gref Möhlen.


Den Olof Larsson som nu köpte Skensta nr.3 och tidigare varit rättare eller landbonde där, var son till en kronobåtsman Lars Olofsson-Lerka i Kolsta.

Olof Larssons hustru hette Karin Larsdotter och var från Ovansjö socken i Gästrikland, där hennes far var mästersmed. Makarna Larsson voro båda födda 1692. År 1754 blev Olof Larsson änkeman och de båda döttrarna Anna född 1721, och Margta,född 1728, moderlösa. Olof Larsson gifte emellertid om sig året därpå med Helena Pålsdotter från Kolsta. Detta äkteskap blev dock mycket kortvarigt. Det ingicks i maj 1755, och i september samma år upplöstes det genom Olof Larssons död.

Skensta nr. 3 ärvdes nu av Olof Larssons båda döttrar, och gården brukades av dotter Anna och hennes man Per Jonsson från Borg, som även hade dottern Margtas del på sitt arrende. Per Jonsson var farbror till riksdagsman Hans Hansson i Sund. Han var född 1714 och dog endast 50-årig 1764. Per Jonsson och Anna Olofsdotter hade inte mindre än 8 barn. Äldste sonen var bara på elfte året vid faderns död och kunde därför inte sköta hemmanet. Detta övergick därför till dottern Anna Persdotter, som stod i begrepp att träda i brudstol med drängen Elias Larsson. Då handlingen å vilken överlåtelsen denna gång sker är mycket tidstypisk, återger jag den härnedan med bibehållande av handlingens formulering och stavningssätt:

Utdrag af Härads Rättens Lagfarts Bok, hållen vid Laga Vår Tinget med Nårrala Tingslag, på Gästgivaregården i Kongsgården d 21 Febr. 1765. S.D.I anseende thertill att Per Jonssons Enka Anna Olofsdotter icke ser sig längre i stånd att sjelf bruka then hälft, eller Fem öres tjuguett penningland af hemmanet nr.3 i Skjänstad, Nårrala Sockn, som hon ärft efter sin afledne Fader Olof Larsson, hvilken thet köpt af nu fral. Herr Vice Precidenten Per von Schaeij och efter föregången Lagfart med Fasta den 23 October 1733 förvarat, helst hennes Enda Son är allenast på tolfte året, och boet uti ansenlig gäld fördjupadt, har hon idag skrifteligen uppdragit samma hemmanslott till sin äldsta dotter Pigan Anna och hännes tillkommande man emot en köpesumma af 587 dahler 16 för jorden och 550 dahler för thenna lott tillhörande hus tillsammans 1137 dahler 16 Kopparmynt, hvilken köpeskilling skall användas till afbetalning på the 1419 dhlr. 30 samma mynt som hustru Anna och hennes man blivit skyldiga vid Långvinds bruk,hvarjämte dottren och hennes man skola väl föda och sköta modren och gå hänne som lydiga barn tillhanda, jämnvel vara förbundne att draga försorg om the yngsta barnens, sonen Jonas och dottren Britas christeliga uppfostran, til thes the Kunna sjelfva nära sig med de vilkår tillåtit Anna att söka fasta på hemmanet.Hvilket alt hustru Anna jämte sin målsman Olof Johansson i Svartvik nu införHärads Rätten vid Kände, med the ytterligare förord, att hon under thet hon bliver i bröd hos dottren får hon tjänlig jord till årligt utsäde af tre Kannor Korn och två Kannor Linfrö, som gödes af gårdens spillning, och om hon kommer att hushålla för sig sjelf mellankammaren att bo uti, ett litet fähus som åboen uppsätter och en foderbod samt jord till utsäde af sex Kannor Korn och två Kannor linfrö samt tillräckelig Koföda, och när hon blivit gammal, skjuts till kyrkan och andra nödiga ärenden, allt utan beräkning. Hvarmed som dottrens Förmyndare unge Sven Jonsson i Fors i afseende på husets belägenhet förklarade sig nögd och Jordeboken styrker Hemmanets Skatterätt och Öretal, så tillstadde på thes anhållan Härads Rätten Pigan Anna Persdotter 1:sta resan lagfara med åfvannämnde halfva Skattehemman, År och Dag förr skrefne, På Härads Rättens Vägnar Svante Myrin

Köpet pålystes på nytt vid höstetinget samma år och tredje och sista gången vid vårtinget 1766. Därefter erhöll Anna Persdotter och Elias Larsson fastebrev på sin hemmanshalva. Samtidigt erhöll Anna Persdotters moster Margta Olofsdotter fastebrev på den andra halvan. Skensta nr.3, som på Olof Larssons tid hade en total areal av 375 tunnland, varav 30 tunnland odlad jord, var nu delad i två lika delar.

Norralaprästen Jonas Petri Schenler.

Per Jonssons äldste son, som hette Jonas och senare skrev sig Jonas Petri Schenler var, som förut nämnts, bara på elfte året vid faderns död. Han fick gå den lärda vägen och studerade till präst.

Han prästvigdes dock aldrig, vilket skall ha berott på att hans hustru inte ville flytta hemifrån och Schenler övergick på grund därav till att bli bonde. Som sådan brukade han en del av sin hustrus färdenegård Hamre nr.4. Schenler tog sitt namn efter hembyn och hans hustru hette Sara Hansdotter, Hambrén och tillhörde den kända norralasläkten Hambréus. Från denna släkt har både borgmästare och präster utgått. Ehuru ej prästvigd tjänstgjorde dock Schenler som kyrkoherde i Norrala i slutet av 1700-talet.

Margta Olofsdotter, som hittills bott i sitt fädernehem men som nu tod ut fastebrev på sin halva av hemmanet i Skensta gifte sig samtidigt med systerdottern Anna. Margtas man hette Olof Andersson och var född i Remsta 1733. Dessa båda flyttade nu ut och bildade en ny gård i Skensta sub.3, nuvarande Per Ohlsons och Lars Olssons gård. Delningen ägde rum omkring 1765.

Tills vidare följa vi dock stamhemmanets öden.

Anna Persdotter och Elias Larsson installerade sig nu på det gamla Skensta nr.3. där häradshövding Schaeij en gång bott.

Mannen var född 1740 och hustrun 1744. Båda dog 1821 men redan 1807 hade de överlåtit gården till sin äldsta son Lars Eliasson. Hans hustru Karin Larsdotter, var från Vad. Lars Eliasson dog 1838 och som ägare efter honom följde hans son, Elias Larsson, född 1801, död 1872, gift med Kerstin Jonsdotter född i Källene 1814. Dessa båda övertogo hemmanet år 1835.

Elias Larsson och Kerstin Jonsdotter hade tre barn, två döttrar och en son. År 1872 delades gården upp mellan dessa tre barn. Äldsta dottern Karin, som var född 1836, gifte sig med Per Persson från Losjö, vilken levde fram till 1912 och dessa övertogo en tredjedel och senare även broderns del, enär denne övergav jordbruket och blev skollärare. Denne (skolläraren) fick i dopet namnet Lars och tog senare tillnamnet Schedin efter hembyn. Som skollärare och organist verkade han i många år i Undersvik.

Brita Eliasdotter född 27/8 1841 död 23/10 1923

Dottern Brita (nu handlar det om Svante Svedmans farmor) bröt ut sin tredjedel i gården. Brita var född 1841 och första gången gift med Jon Jonsson i Hamre, där makarna också var bosatta. När Jon Jonsson dog 1870 flyttade emellertid Brita hem till Skensta igen. Med tiden gifte hon om sig med Sven Svensson i Skensta, och på den av Brita ärvda tredjedelen bildade makarna en ny gård, det nuvarande Svedmans. Sven Svensson dog 1910 och hustrun 1923.

Vi återvända ännu en gång till stamgården. Efter Karin och Per Persson övertogs gården av sönerna Elias och Per Persson, som mellan sig sig delade den återstående delen av stamhemmanet.

Elias Persson var född 1864 och dog 1932. Han var gift med Lena Olsdotter från Ringa, vilken ännu är i livet. Per Persson dog 1943 och efterleves av hustrun Kristina Norling från Skärså. Det är nu sterbhus på båda hållen. Utöver sin dagliga gärning som jordbrukare voro väl Elias som Per Persson mycket intresserade nykterhetsmän. I unga år ingingo de i logen 2616 Vikingaborg i Skensta och det var först i döden som deras samhörighet med logen bröts. Per Persson var logens skattmästare i över 20 år. Elias Persson var under en lång följd av år sekreterare där. När ordenslokalen byggdes skedde det på gårdens mark och innan den blev byggd, höllos mötena i Elias och Per Perssons hem. Även deras far var medlem i logen Vikingaborg.

Gårdar som utbrutits från Skensta nr.3

Tidigaste foto från Skensta 3:5

från vänster: Två okända män, barnen Brita Svedman, Beda Svedman, Svante Svedman och farmor Brita Eliasdotter.

Bakom står Sara Katrina och Jonas Jonsson-Svedman.

 

Med några rader skola vi även beröra de båda gårdar, som bildats genom utbrytning från Skensta nr.3. Den första utbrytningen ägde, som förut nämnts, rum omkring 1765 då Margta Olofsdotter och hennes man Olof Andersson bildade Skensta sub 3. Båda makarna levde fram till år 1791 varefter gården övertogos av sonen Olof Olofsson, född 1767, död 1884. Han var gift med Margta Persdotter från Sjettene. Nästa ägare blev deras son, Per Olsson, som var född 1806 och gift med Brita Hansdotter från Kolsta. Per Olsson dog 1876 och efterträddes av sin år 1838 födde son Olof Persson. Han var gift med Kerstin Larsdotter från Remsta nr.2 och dog först år 1928 i sitt 90:de år. Gården övertog han år 1873. Efter Olof Persson övertogs sub 3 av dennes söner Per Ohlson och Lars Olsson, vilka äro de nuvarande ägarna. De äro födda resp. 1874 och 1876 och övertogo gården 1917. Genom tillköp av jord utökades gårdens areal betydligt i början av 1900-talet och Skensta sub 3 är en efter socknens förhållanden stor gård och mycket större än själva det nuvarande stamhemmanet.

Per Ohlson har även gjort sig känd som kommunalman. Under många år var han fattigvårdsstyrelsens ordförande och ledamot av kommunalfullmäktige m.m. Lars Olsson däremot har uteslutande ägnat sig åt jordbruket. Av Per Ohlsons barn har sonen Olof H. Ohlson efterträtt fadern i fullmäktige och en annan av sönerna, Erik Ohlson, är en av Hälsinglands mest kända idrottsmän.

Av den andra utbrytningen från Skensta nr. 3 bildades det nuvarande Svedmans. Efter de första ägarna Brita Eliasdotter och Sven Svensson, övertogs gården av sonen i Britas föregående gifte med Jon Jonsson i Hamre. Han hette Jonas Jonsson och tog senare namnet Svedman. Svedman var född 1863 och gift med Sara Katarina Paulsdotter, född i Kolsta 1871 och ännu i livet. Nu är det deras son Svante Svedman, som äger hemmanet.

Svante och Hulda Svedman poserar framför huset i Skensta.

©2007 skensta.com Per Uddén